Anna Branting - en av sin tids mest populära och bäst säljande författare - berättar öppenhjärtligt om sitt liv tillsammans med socialdemokratiske statsministern Hjalmar Branting.
Boken mottog stora hyllningar när den gavs ut första gången 1945:
»En verkligt levande bok, kvick utan att vara elak, full av charmfull och riktig påstridighet gentemot oförnuftigheter i samhälle och sällskapsliv, med otaliga kulturglimtar från ett förgånget Stockholm.Vi har ingen som gjort den långa resan genom tiden så kvickögd, så oefterrättligt intresserad och med en så imponerande reskamrat som Anna Branting.Där slår ut en värme, en öm vördnad och ett kärlekens beroende som griper. Det är hennes lycka som skiner igenom varje rad ... Min långa resa är hennes egna randanmärkningar till den rollen och hennes personliga äreminne över den store medspelaren.»Barbro Alving, Dagens Nyheter
»Det är ett glittrande nöje att läsa hennes memoarer, i vilka hon ger sig själv spontant och förbehållslöst.En mycket angenäm lektyr, full av en kvinnas livsaptit och glädje, en makas förstående ömhet och en släktmoders skälmska stolthet. Hon har en fantastisk charm, denna 90-åring.»Gustaf Näsström, St.-T.
»Det är inte bara en litterär kuriositet som ligger på boklådsdiskarna - den gamla damen stiger fram för ens inre syn, leende, spirituell, en liten smula maliciös och mycket, mycket livserfaren.Anna Branting har på ett förunderligt sätt bevarat sitt ungdomliga humör - ännu glittrar odygden i hennes blick.»Nils Beyer, M.T.
»Egentligen är hela boken den mest förtjusande kärlekshistoria. En charmfullare kvinnsperson har väl aldrig gått läsaren till mötes ur en memoarvolym!»Expressen.
»Anna Branting berättar oförblommerat, ofta kvickt, ibland vasst. Med värme talar hon om mannen och hans gärning. Men vad än hon berättar utstrålar en personlig charm, som får sitt särskilda pikanteri genom att det kommer från en nittioårig berätterska.» Harald Schiller, Sydsvenska Dagbladet
