De sju romanerna i Agnes von Krusenstjernas serie om fröknarna von Pahlen kritiserades häftigt när de kom ut på 30-talet för angrepp mot familjen och den konventionella sexualmoralen. Men det var en del kritiker som förstod vad hon försökte göra. Så här kunde det låta: En bättre kännare av kvinnors känsloliv är inte lätt att finna! Länstidningen 1931 Intet för allt för unga flickor! Östersundsposten, 1930 Säkert skall den chockera och skrämma hela kolonier av avmätta kälkborgare... Sven Stolpe, Fönstret 1930 Ett suveränt behärskande av ämnen som aldrig förr behandlats så ingående i svensk litteratur. Sydsvenska Dagbladet 1931 ...men nalkas man dagen och dess människor, vilket Krusenstjerna oförskräckt gör, si det är tabu: dit får ingen näsa stickas!. Arbetar-Bladet 1934
Som skildrare av den förtärande passionen, utifrån den tiden och miljön ur kvinnans perspektiv, har Agnes von Krusenstjerna inget motstycke i svensk litteratur. Ett intressant stycke kulturhistoria. I sjätte delen, Bröllop på Ekered, inträdde de två tjänsteflickorna Agda och Frideborg i det äkta ståndet, och i del sju, den sista delen i Von Pahlen-serien, Av samma blod, sammanförs de med Angela på Eka. Alla tre väntar barn och det blir Petra som får ta hand om dem. Petra själv förenar sig med Tord sedan denne drivits att ta livet av sin hustru Adèle.
De olika delarna i Von Pahlen-serien är: Den blå rullgardinen I, Kvinnogatan II, Höstens skuggor III, Porten vid Johannes IV, Älskande par V, Bröllop på Ekered VI och Av samma blod VII.
