Konstnärsliv - om konstens villkor

"Bilden är denna:Över huvudet bär hon en svart sammetshuva utan titthål. Tevekamerorna zoomar in motivet. Fotograferna avfyrar sina blixtar. En späd figur i ljus gabardinkappa som pressas mot kropp och lår av vind från Skagerack. Ett brett skärp åtdraget om midjan. Smala ben. Sandaletter."

Inger Alfvéns roman "Judiths teater" från 1989 är ett intensivt drama mellan tre människor: Rosalyn som en gång blev sviken av sina föräldrar och mödosamt utvecklat sitt behov av att skriva. Ragnar, från första stund framgångsrik författare och skapare av konstnärskollektivet Vrångsön. Och Judith, Rosalyns dotter, som innan hon vet vad hon ska göra med sitt liv blir indragen i kraftfältet mellan Ragnar och modern.

Judiths teater är en berättelse om en utsatt och sårig tonårsflicka som länge vänder vuxenvärlden ryggen men till sist får mod att bli vuxen. Det är en av Inger Alfvéns främsta romaner.

År 2000 filmatiserades romanen som tv-serien "Judith".

Romanen Pengar skildrar en flickas uppväxt, hennes konstnärsdrömmar, obetänksamma giftermål och skilsmässa. Ett omdebatterat och glödande inlägg den så kallade kvinnosaksfrågan.

Victoria Benedictsson har kallats 1880-talets geni och "hjältinna i en tragedi". Hon efterlämnade en liten men tungt vägande prosaproduktion, som hon skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren. Intresset för hennes författarskap och person har aldrig minskat.

Romanen För lite från 1936 handlar om det svåra valet mellan att kompromissa med sina egna drömmar och ta sitt ansvar som familjeförsörjare eller att sätta familelivet på undantag och ge sig hän åt konsten. Den skönlitterära författaren Harald Måhrman har valt det förra, att skriva kommersiellt för att dra in pengar åt hushållet, men tvingas en dag att ifrågsätta detta beslut. Boken och de frågor den behandlar är mycket representativa för Karin Boyes författarskap.

Karin Boye föddes i Göteborg år 1900; när hon var 9 år flyttade familjen till Stockholm. Fast en särling trivdes Karin Boye bra med skolan och beslöt sig för att bli lärarinna, efter studentexamen 1920 gick hon igenom Folkskoleseminariet i Stockholm - därefter studerade hon vidare några år i Uppsala. Hon blev senare både lärarinna och journalist. Som lyriker debuterade hon 1922 med diktsamlingen Moln; hennes prosaproduktion daterar sig huvudsakligen till 30-talet.

När Karin Boye 1941 gick bort lämnade hon bakom sig en rik och intressant produktion. Hennes diktning var en ständig personlighetskamp, kanske finast utkristalliserad i lyriken samt i den själv-biografiska romanen Kris och tidsromanen Kallocain, ett betydande verk inom svensk prosakonst. Redan med debutsamlingen Moln framstod hon som en fin och äkta lyriker, och sedan går linjen över ännu ett par ungdomsdiktsamlingar till För trädets skull och De sju dödssynderna, där hennes lyrik nått en ny och intressant fulländning. Förutom de redan nämnda prosaalstren märks prisromanen Astarte och ett äktenskapsromanerna För lite och Merit vaknar, samt två novellsamlingar.

Romanen För lite från 1936 handlar om det svåra valet mellan att kompromissa med sina egna drömmar och ta sitt ansvar som familjeförsörjare eller att ge sig hän åt konsten. Den skönlitterära författaren Harald Måhrman har valt det förra, att skriva kommersiellt för att dra in pengar åt hushållet, men tvingas en dag att ifrågsätta detta beslut. Boken och de frågor den behandlar är mycket representativa för Karin Boyes författarskap.

"Jag söker Gud, men finner djävulen."

Inferno - den ockulta dagboken - var frukten av en djup religiös och psykisk kris som Strindberg genomgick mellan åren 1894-1896. Efter fem års tystnad kom Inferno ut 1897 och sålde slut på första upplagan direkt. Han skrev Inferno på franska för en publik med intresse för det ockulta. I kulturella kretsar var nyfikenheten på esoteriska vetenskaper utbrett och Strindbergs kemiska experiment möttes med stor respekt. Studiet av den svenske 1700-talsmystikern Emanuel Swedenborg fick Strindberg att se världen som en helvetesvandring redan på jorden. I Inferno får vi följa hur berättaren förbereder sig för att utföra ett alkemistiskt storverk, hur han frivilligt nedstiger i Helvetet, men uppfostras av tuktoandar och slutligen återvinner paradiset.

Livsälskare, svartmålare från 1974 är Artur Lundkvists fantasi om den spanske målaren Francisco José de Goya. Det är en konstnärsroman av yppersta klass, där Lundkvist tränger in i det konstnärliga skapandets mysterier. Det handlar om konstnären och yttervärlden, om visionen och samvetet, om konstens demoner och änglar, och det handlar om den svåra tillvaron för en europeisk konstnär kring sekelskiftet 1800 i tider av krig och umbäranden. Lundkvist hanterar sin fantasi om Goya med fast hand, djupt förankrad i den kärva samtiden, men också med stor och fri fantasiflykt. I förlängningen blir boken om Goyas konst minst lika mycket boken om Lundkvists egen konst.

Alice och Hjördis Nordin är två snickardöttrar från Brunnsgatan i Stockholm, känsliga, självständiga, fästa vid varandra. De kom in på Konstakademin och hamnade i den skandinaviska konstnärskretsen i Paris.

Per Wästberg hittade av en slump systrarnas dagböcker och brev i ett arkiv. Han har lyft fram och levandegjort scener och bekännelser från tonåren till den sena ålderdomen. Alice och Hjördis skriver om erotik, trohet och övergivenhet, om skapande lust, könsroller och familjeband. Deras kamp att förstå sig själva och sin omgivning är ett gripande och allmängiltigt dokument som överträffar det mesta i den samtida kvinnolitteraturen.