Yvonne De Geer

När Ejvor Jonsson är ett år gammal kommer Jakob De Geer på besök på barnhemmet där hon bor. När han får se den ljuslockiga flickan slita en nalle från en pojke, slå honom i huvudet med den och ilsket skrika "Min! Min!" säger han direkt: "Den där ser ut att ha temperament. Jag väljer henne!" Jonsson blir De Geer, och Ejvor blir Yvonne. Så börjar ett liv som adoptivbarn i en av Sveriges mest anrika adelsfamiljer, med en far som anser sig stå högre än kungafamiljen, både vad gäller moral och börd, och som samtidigt hellre pratar med taxichaufförer än med dumma
släktingar. Jakob och hans fru Ingrid är stolta motståndare till nazism både utomlands och hemma, hon skriver flammande dikter och han utrikespolitiska inlägg. De är vänner med Alexandra Kollontaj och Amelie Posse, och släkt med Agnes von Krusenstjerna. När kriget är över är det som om de båda krymper och blir nästan vanliga.

Aldrig en av oss är en insiktsfull, roande och sammansatt självbiografi om att växa upp i en av Sveriges mest blåblodiga familjer, men vara smärtsamt medveten och ständigt bli påmind om att ens eget blod är rött.

Yvonne De Geer var den första kvinnliga reportern på Expressen, dit hon handplockades av Carl-Adam Nycop. Hon har arbetat på bland annat Aftonbladet, Sveriges Radio och Dagens Industri och som presschef på Konsumentverket. Hon bor i Stockholm och på Åland.

2018 debuterade Yvonne De Geer vid 87 års ålder med en hyllad memoarbok om en uppväxt som adoptivbarn i en av Sveriges mest blåblodiga släkter. En De Geer i omvärldens ögon, men inte i släktens. Hon blev som bokens titel anger aldrig en av oss. Men beväpnad med en god portion kärlek och pepprad med uppfordrande råd från två excentriska antinazistiska föräldrar med egna definitioner av vad verkligt adelskap vill säga, lyckas hon mot alla odds både hitta sig själv och sin väg i livet.

I Svenska Dagbladet kunde vi om Aldrig en av oss läsa: Vi kan ana rebellen under det tillrättalagda. Jag fastnade verkligen för den här boken, och mot slutet inser jag att jag gärna hade velat läsa vidare. Jag ser fram emot en till bok, om Yvonne De Geers liv som vuxen." Och här är då den boken.

Yvonne har blivit Pennskaft, gör karriär som landsortsjournalist, går vidare till nystartade Expressen som deras första kvinnliga nyhetsjournalist, blir upplockad av en vissångare med rymligt samvete, blir gift och skild och blir upprepade gånger bemött med underdånighet ända tills det visar sig att hon inte är De Geer av blodet. Då kommer frågorna som stänker av ättika: Är det nåt särskilt med dig?