Jens Daniel Burman

Julen närmar sig och Mårten, Lena och deras dotter Elsa åker till det ensliga huset vid sjön för att äntligen få vara tillsammans. Huset ser inte ut som de lämnande det. I farstun står en stol mitt på golvet och i vapenskåpet saknas ett jaktgevär. Varför har grannarna som vaktar huset inte ställt i ordning efter sig?

Familjen har gått igenom en tung period sedan Lena blivit invalid efter en bilolycka. Hon har fått permission från sjukhuset och behöver sondmatas och medicineras flera gånger per dygn. Det är lång väg till sjukhuset ifall något skulle hända, men trots det ser Mårten fram emot att de ska få vara en tillsammans igen.

På julaftonsnatten knackar det på dörren. En nedkyld och utmattad kvinna söker hjälp. Hon får värme, vila och skydd mot snöstormen som rasar utanför. Men det finns också något annat hon vill ha ...

Huset är en berättelse där skräcken letar sig in och får fäste i vardagen, där ett mörkt och undanträngt förflutet träder fram och får den redan tunna isen mellan familjelycka och tragedi att brista.

Två noveller i en!

Det som finns under marken
Katten tassade omkring en stund med svansen nedsänkt och öronen strukna bakåt. Den krökte rygg, fräste och gav ifrån sig ett djupt och utdraget morrande innan den gick ut ur garaget. Sverre följde kattens märkliga skådespel och började sedan leta efter de gamla bocciakloten. När han äntligen hittade dem hörde han märkliga ljud. Det lät som någon som krafsade men det var inte Ajax som han kunde se stå på grusgången utanför. Sverre satte händerna över öronen med ett nervöst flin på läpparna. "Sluta!" sa han.

Krypet
Hur djupt låg han? Var det ens möjligt att gräva sig ut? Och fanns det något där utanför som väntade på honom? Det är liv eller död, grabben. Han rörde ursinnigt på handlederna. Tyckte att han kände något vasst mot handryggen, en sten eller en spik. Han nådde den med fingertopparna. Fick tag på den och höll den i handen. Det var en glasbit.

Arne, ensam i ett torp vid skogen, minns sin älskade och gör sig beredd att dö. Men först måste han fixa takläckan.

Jens Daniel Burman mediterar genom bokens huvudkaraktär livets förgänglighet och hur kroppen och naturen uppslukar varandra.

Från början ett filmmanus specialskrivet för skådespelaren

Per Oscarsson, har Jens Daniel Burman här lagt den rysliga fiktionen åt sidan. I Arnes stege fokuserar han i närbild på livets slutskede i form av en gammal mans iakttagelser och minnen som letar sig allt längre tillbaka i Arnes långa liv.