Jarrick Arne

Arne Jarrick, professor i historia i Stockholm är orolig.

I hela sitt liv har han sysslat med kunskap. Som nyfiket barn, som duktig elev, upprorisk vänsterman, som forskare. Han har trott på kunskapen och dess självklara, ibland befriande kraft. Till och med trott att vi lever i ett kunskapssamhälle.

Men vad gör en sån man när han läser om experiment som visar att människor tar till sig kunskap som stämmer med deras åsikter och stöter bort annan? Eller när unga tror att de kan slippa räkna nu när maskinerna gör det åt dem?

Han skriver en bok om kunskap. Om vad det är, hur den uppstår och växer, hur den anammas och avvisas, hur det inte längre är säkert att mer kunskap betyder kunnigare människor.

Det är klart att en ny amerikansk presidents uppenbara förakt för sanning och kunskap skrämmer honom. Liksom det faktum att det tar längre tid för dagens elever att lära sig saker än det gjorde för deras föräldrar.

Det finns inga häxor. En bok om kunskap är en bok i rättan tid, vår tid.

Lyder ni lagarna? Har ni läst dem? Om inte ? hur vet ni då om ni lyder dem? Förmodligen därför att era värderingar överensstämmer ganska väl med lagarna. Är det de svenska värderingarna? Knappast.

Sådan är upptakten till denna gedigna exposé över de skrivna lagarnas fyratusenåriga världshistoria, från Hammurabis beryktade talionlagar till de svenska landskapslagarna och vidare framåt.

Med ett personligt och engagerande tilltal förklarar Arne Jarrick varför lagar vuxit fram och varför de olika lagsamlingarna har så mycket gemensamt, trots stora kulturella skillnader. Han förklarar också vilka krafter som får lagideal att förändras över tid, såsom den överallt uttalade principen om människors olikhet inför lagen ? en princip som det tog tusentals år att vända till sin motsats ? eller den i dag så omhuldade yttrandefriheten som introducerades mycket sent i historien och har handlat mer om skyldigheter än om rättigheter.

Allt utgår ytterst från mänskliga behov ? från vår längtan efter trygghet till estetiska normer i de miljöer där vi framlever våra dagar i det ömsom fredliga, ömsom konfliktfyllda samspel vi kallar samhälle.

Intresset för världshistoria är större än på länge - både bland den läsande allmänheten och bland forskare. Globaliseringen har bidragit till att historiker kommit ut ur den fixering vid det nationella som kännetecknat deras forskning ända sedan 1800-talet. Men med den nya globala arenan för forskning följer också nya metodproblem. Det är hög tid att de världshistoriskt orienterade forskarna tar sig an de här problemen och utvecklar metoder som gör att de kan arbeta med samma höga kvalitetskrav som annan historieforskning.

I Methods in World History adresseras utförligt en serie metodproblem, och författarna ger förslag på hur dessa ska lösas. Här diskuteras bland annat vår tids unikt stora tillgång till helt nya typer av källmaterial, och hur det krävs en medvetenhet hos historiker om dessa källors förtjänster och fällor. Även språkliga och kulturella skillnader måste analyseras systematiskt när forskarna söker efter de återkommande dragen i den mänskliga historien. Dessutom måste världshistorikerna ständigt vara uppmärksamma på de starka ideologiska intressen som har en tendens att snedvrida de vetenskapliga resultaten.

Detta och ett flertal andra metodproblem diskuteras i Methods in World History, där det finns mycket att hämta både för forskaren och för studenten, liksom för den historieintresserade läsaren som vill skärpa sitt kritiska förhållningssätt till världshistorisk forskning.