-
Så spännande.
Spännande och otäck. Blir berörd av allt som händer.
-
Självplågeri
Jag vet inte varför jag fortsatt lyssna, det måste va någon form av självplågeri. Det är för mycket småsaker, som vanligt, som Luxenburg missar men jag tar de stora fadäserna. NEJ man orkar INTE jobba under en pågående cellgiftsbehandling, än mindre genomgå en adoption av ett traumatiserat barn (fast sagda barn i boken sover gott om nätterna och är inte alls märkt av sina 5 första år. Ännu en overklig skildring) och va ensamstående mamma. Man går INTE från en cellgiftsbehandling till sitt job...
Läs hela recensionen