"Lustpunkten är den punkt i hjärnan som lärandet måste nå om inlärningen ska ta fart. Når man lustpunkten går det helt enkelt inte att låta bli att lära sig nya saker."
Att man kan lära sig saker på egen hand, av ren lust, bara för att det är roligt, är den bärande idén i Åsa Mobergs bok om inlärning och utbildning.
Med sig själv som exempel diskuterar hon vår övertro på skola, utbildning och formell kompetens. Hon gav upp mitt i gymnasiet när kampen mot latinet blev henne övermäktig. Hon började sitt yrkesliv som modepraktikant när hon var nitton och som tjugoåring blev hon kolumnist på Aftonbladet. Utbildning blev det inte tid för, men en hel del tycker hon sig ändå ha lärt sig.
Metoden har varit öppenhet för all kunskap som forsar fram överallt ? livet igenom. Allt omkring oss, allt vi ser, hör, läser och upplever är en källa till kunskap. Det är faktiskt svårare att låta bli att lära sig saker än att lära sig. Samtidigt är ett stort hinder för människors förmåga att lära sig alla de beskäftiga pedagoger, politiker och experter som framställer kunskap som något svårt, dyrt och tråkigt.
På ett personligt sätt ger författaren exempel ur sitt eget och andras liv. Hon berättar självutlämnande och polemiskt om hur hennes egen karriär som journalist, översättare och författare har växt fram ur erfarenheter, i möten med människor och, inte minst, ur en aldrig sinande nyfikenhet.
Några av kapitelrubrikerna ger en antydan om spännvidden i boken: Brist på kunskap kan vara en tillgång, Att förstå är inte nödvändigt, Radion som kunskapskälla, Att iaktta sin omgivning och ifrågasätta allt, Tidningar för språk och samhällskunskap, Om nationalekonomi och experters tillkortakommanden.
Lustpunkten innehåller många utmanande och tankeväckande resonemang, men är inte primärt avsedd som ett inlägg i den dagspolitiska skoldebatten. Den är snarare ett mångfasetterat och underhållande ifrågasättande av tidens tro på formell utbildning som lösningen på alla samhällsproblem.
