Katarina von Bredow kan skriva om kärlek som ingen annan.
Om inte om vore, tänkte jag. Om inte om vore skulle jag bli kär i Adam. Hur kär som helst. Blossande, vanvettigt gnisterkär. Ursinnigt sprängförälskad. Men nu var ju om. Och bara själva tanken på att bli kär i Adam var totalförbjuden, straffbar, ohygglig och fruktansvärd. Ändå tänkte jag den. Ändå fladdrade kolibrin där inne. Trots att om var.